En veckas inskolning

Veckan började med inskolningssamtal för Felix. Samtalet var inga konstigheter, vi gick igenom ett frågeformulär som vi fyllt i. Det var lite om vad barnet gillar/inte gillar, om något skrämmer barnet, hur barnet vill ha maten, har barnet napp/blöja etc.

Under tiden vi pratade så höll sig Felix nära men var samtidigt nyfiken på alla saker.

Resten av veckan så har Nicke varit där mellan 9 tills de skulle sova middag. Felix har inte velat sova så då har Nicke åkt hem med honom. Idag fick Nicke däremot lämna Felix för första gången (hela dagen) och då hade Felix när han ätit visat att det var sovdags, gått ut och lagt sig och efter en stund somnat bredvid Solan.

Vad jag blev imponerad över var att när Nicke sa Hej då så blev Felix jätteledsen men sen hade Solan ringt och berättat att det gick så bra. Annars brukar det vara föräldrarna som ringer och kollar.

Tror det kommer bli bra det här, även om Felix kommer vara ledsen vid lämning. Han verkar ändå trivas och det är så mycket nya roliga saker och så andra barn att lära sig att interagera med.

Nu ikväll är jag hemma med Felix men vid 18-tiden så var han supertrött och somnade men så vaknade han till igen. Får se om han somnar om. Det är tufft med inskolning.

bild (10)

Hur gick det för er när ni skolade in? Grät barnen eller tyckte de bara det var kul att få vara på dagis? Melvin älskade dagis så där hade vi aldrig någon gråt, inte ens under inskolningen.

4 thoughts on “En veckas inskolning

  1. @Petra Mary-Anne Christensen,

    Det funkar riktigt bra nu. Han är lite ledsen när sambon säger Hej då, men sen har han tydligen jättekul och det går bra säger pedagogerna. Nästa vecka börjar dock allvaret. Då börjar de superlånga dagarna på dagis.

    Skönt att din kille älskar dagis. Så skönt när de gör det.

  2. Hej!

    Vi hade en ledsen kille i flera veckor vid lämning (inskolade vid 13 månader), men det gick oftast över på bara några minuter. Ibland väntade jag utanför tills en pedagog gjorde tummen upp i fönstret, andra gånger ringde jag efter ett par minuter och då var det alltid bra igen. Nu såhär knappt ett år senare så älskar han dagis och vill inte åka hem på eftermiddagen 🙂 Konstigt hur det kan svänga så, det är nästan så man glömmer bort den jobbiga tiden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.