Stamcellstransplantation

Mamma ligger nu inlagd och får sin “döda benmärg” behandling. Hon åkte in igår och påbörjade behandlingen direkt. Imorgon skulle hon tydligen få kaninblod ?.

Än så länge mår hon bra, får se om det blir ändring imorgon.

28 augusti blir själva transplantationen. Donatorn är en 19-åring från Tyskland.

Efter transplantationen blir det isolering i minst 3-4 veckor (om allt går perfekt). Efter kl 18 och på helger får hon gå utanför sitt rum (ut i en park).

Detta och massa annat i livet gör att det känns lite tungt nu.

Cellgifter, feber och hårlös

Förra sommaren/hösten var inte en rolig period för någon i familjen. Jag låg i separation, det var stressigt och mycket på jobbet men framförallt så drabbades mamma av akut lymfatisk leukemi och var stundtals riktigt jäkla dålig. Efter fyra eller om det var fem cellgiftsbehandlingar så var cancern borta och vi kunde andas ut…. för en stund.

Nu i april/maj så fick mamma höra att proverna var på väg uppåt igen, cancern var inte tillbaka men på gång. Ganska så omgående så bokades det in ny cellgiftsbehandling. 17 maj var det dags att åka in och få behandling igen, den här gången med nytt cellgift. Det blev nästan en vecka med behandling innan mamma fick komma hem. Sen blev hon hemma i tre dagar innan feber och infektion slog till igen. Nu har det nästan gått två veckor och mamma har haft feber hela tiden. Dessutom så ramlade hon och slog i huvudet (igen) och fick två små mindre blödningar. Det känns som en repris av förra året.

Dessutom, just när håret äntligen vuxit ut och till och med hunnit klippas en gång så var det dags att tappa allt igen. Rätt passande att Felix ville att vi skulle läsa “Skalle-Per” häromkvällen. Skalle-Per boken är en bok om en pappa som får leukemi, den fick vi förra året när mamma var på sjukhus.

Men nu till det sköna. Idag får mamma äntligen åka hem igen. Blir i alla fall lite vila innan nästa behandling drar igång direkt efter midsommar. Blir nog en tuff sommar/höst återigen. Tanken vad jag förstår är också att det kommer bli en stamcellstransplantation, och de är också vad man läser sig till rätt så tuffa.

Äntligen!

Äntligen utbrister jag idag och det av flera anledningar. Först och främst att mamma fått komma hem från sjukhuset efter behandling nr 2. Skönt för henne att komma hem även om det såklart är oroligt att vara hemma när man bara går och väntar på att få en infektion och behöva åka in med ambulans. Nu håller vi tummarna för att mamma tillhör de där 30% som inte får någon infektion.

Sedan utbrister jag äntligen eftersom jag tror att problemet med min blogg är löst. Det har tagit sjukt lång tid att komma in på den men så såg jag att anslutningen inte var säker och nu har jag lyckats göra om adressen till https och vips så funkar det toppen för mig att komma in, hoppas det även gör det för er andra och att ni inte helt tappat hoppet eftersom jag inte bloggat något på länge.

Idag har jag jobbat hemifrån eftersom vi flyttar från Farsta till Sickla och igår och idag var det kaos på kontoret både gamla och nya, så hemmajobb blev det.

Felix fick önska middag och han ville ha kycklingklubba med ris och gräddsås, blev till att åka och handla och improvisera lite. Barnen åt riktigt bra och det var faktiskt himla gott. Sen ville han baka också så det blev en sockerkaka, och den skulle absolut ätas med grädde och strössel på.

Jag tror att Felix kommer bli mer nyfiken på att hjälpa till i köket, det sätter verkligen press på oss vuxna. Nicke är den som oftast lagar mat men varken han eller jag gillar det.

Cancer är då en riktig berg och dalbana

Igår var vi uppe och hälsade på mamma och då var hon så himla pigg, igår kväll pratade pappa med henne i telefon och då var hon lika pigg.

Sen imorse var hon dålig. Hon hade ont i ryggen och magen och hade över 39 graders feber. Hon var ledsen berättade pappa och det kan jag förstå, då har vi dagen innan suttit och pratat om att hon är så pigg.

Pappa och Johan med familj var ändå uppe och hälsade på mamma idag och då satt de och fikade i dagrummet, men hon var inte lika pigg som igår. Tydligen vet de inte vad felet är så hon har fått antibiotika. De hade även röntgat lungorna men vad jag förstod så vet de inte varför hon fått feber.

Det känns ändå bra att hon är på sjukhuset, det är sådana här hastiga förlopp som är jobbiga om de kommer hemma, då måste man snabbt få iväg mamma i ambulans.

Den här sjukdomen är då sannerligen en jäkla berg och dalbana.

Cellgiftsbehandling nr 2

Nu är mamma inne på sjukhuset för sin andra cellgiftsbehandling, hon åkte in igår. Det blir en 5-6 nätter på sjukhus för henne medan hon får kuren, men hon tyckte bara det kändes skönt att vara på hematologen, nära om något händer.

Hon skulle få en port inopererad men nu blev det en kateter i halsen igen (tror det heter kateter). Hon verkar ha det rätt bra på sjukhuset, är man lite piggare så orkar man ju också prata med de andra patienterna som är lika pigga.

Sen är pappa där också, eller i alla fall idag när jag pratade med mamma.

Just ja, alla mammas värden var riktigt bra så det känns skönt att hon påbörjar denna behandling så mycket piggare än förr gången. Tyvärr kommer hon mest troligt att bara hinna vara hemma några dagar sen innan det blir ambulansfärd än, läkarna hade sagt att 9/10 åker på en infektion bara några dagar efter hemgång och då blir det akut transport in. Sen kommer förmodligen infektionsvärdena vara låga så man får hålla sig undan, för det känns som att nu lär väl snart alla förkylningar och annan skit komma till barnen och kanske även till oss vuxna.

Jag får se om jag hinner hälsa på mamma något. Jag åker ju norröver på söndag så är imorgon eller lördag som jag har möjlighet att hälsa på.