En operation senare….


Akuten på Huddinge

Efter att mamma varit dålig i två dagar och knappt inte varit ur sängen så var det bara att inse att det funkar inte att hon är hemma. Idag har hon druckit kanske 10 zippar vatten och inte ätit något alls. Lördagens intag av vätska och mat var också minimalt och hon orkade bara vara uppe ca 1,5 timme på kvällen.

Vi beslutade att vi måste prata med ASIH och se till att få in mamma på sjukhuset. Efter att jag pratat med dem och de konsulterat sin läkare så fick jag ringa 112 som valde att skicka en liggande sjuktransport. Jag åkte med mamma in till Huddinge akuten där hon direkt fick komma in på eget rum.


Såhär som mamma varit dessa två dagar vill vi helst inte se henne igen…. sovandes och vill inte prata, inte äta, inte dricka.

Mamma som knappt inte pratat på hela dagen var fortsatt tyst och var rätt svår att få kontakt med. Jag satt mest och strök hennes panna och hand. Jag fick dra hela storyn för en sköterska om vad som hänt och sedan även för en läkare. De tog prover och medan vi inväntade provsvaren så gick jag upp för att köpa lite kaffe och möta upp Johan och pappa. Jag var kanske borta i 20 minuter och när vi kom ner var mamma borta. Då visade det sig att de kört henne till röntgen och när hon kom tillbaks så bestämdes det att hon skulle in på ett akutrum för att ligga uppkopplad mot blodtrycksapparat. Slutligen hamnade hon i ett bås och då kom en ny läkare och sa att mamma fått en större blödning i skallen och att läget var kritiskt. Vi fick veta att de var tvungna att skicka henne till KS Solna och till neurologen för en akut skalloperation för att dränera bort blod. Sedan blev hon flyttad till stora akutrummet där hon fick ligga kvar ett tag medan beslut togs om hon skulle sövas på Huddinge eller när hon kom fram, till slut valde de att hon skulle sövas på plats på KS Solna. Tur i oturen att hon knappt druckit och inte ätit idag…. inga problem med sövning med andra ord.

Vi fick komma in och vara med mamma på akutrummet så jag berättade för henne vad som hänt och vad som skulle ske samt att vi fick säga hej då till henne. Allting kändes så “slutgiltigt” på något vis, det var väldigt känslosamt för oss allihopa.

Mamma drog iväg i ambulans med blåljus och vi åkte efter upp till Solna.

När vi väl hittat till R13 dit hon skulle så var mamma på ett rum där och då skulle hon duschas och fixas ordning inför operationen vilket innebar att vi fick komma in och träffa henne igen innan operationen. Blev lite konstigt att liksom säga hej då en gång till. Samtidigt så såg hon så mycket piggare ut när hon fått duscha.

Vad som kändes skönt var att en läkare ringt pappa och sagt att det kommer gå bra med operationen, detta lugnade oss lite även om vi inte vågade ta ut något i förskott. Visst, det kanske är en rutinoperation för läkarna men nu hade vi leukemin som kunde stöka till det.

Vi satt och väntade på sjukhuset ett tag men sen berättade en sköterska att vi lika gärna kunde åka hem och försöka sova. Operationen skulle ta ca 40 min och de skulle ringa oss när den var klar. Eftersom man behöver mycket vila efter operationen så skulle vi ändå inte kunna träffa mamma.

Vid 19-tiden så åkte vi hemåt och ungefär samtidigt måste mamma ha åkt ner till operation för nu vid 21.30 ringde Johan och sa att läkaren ringt och operationen hade gått jättebra. Mamma hade blivit väckt efter operationen (tror man var 1 timme på uppvak) och hon var redan mycket piggare. Vilken lättnad. Känns som man kommer sova gott inatt.

Hemma från sjukhuset igen

Igår kom mamma hem från sjukhuset och nu blir det hemsjukvård som gäller igen. Hoppas verkligen hon håller sig pigg nu. Jag vågar inte ta dit mina barn, känner att nu måste hon få tanka energi hemma och försöka få upp lite styrka i kroppen.

Jag hoppas vi håller oss friska i familjen för det känns trist om man inte skall våga hälsa på henne någonting. Jag var över där en sväng efter jobbet idag. Johan var också där när jag kom, var nog mest vi andra som pratade men mamma satt i alla fall med vid bordet. ASIH var där när jag kom och gav mamma antibiotika, det var en jättetrevlig tjej som förklarade för Hampus (mitt brorsbarn) vad det var hon gjorde. Tre gånger om dagen (eller dygnet) kommer de komma till mamma.

Nu har jag just nattat Melvin och snart blir det väl en sen middag här hemma för mig och Nicke.

Utskriven

Idag var det att inställa sig på sjukhuset igen för mamma för att kolla hur läget var. Pratade med pappa på dagen och då väntade de på provsvar och nu ikväll fick jag sms av mamma att de var på väg hem och sen såg jag denna status.

Känns skönt att hon själv lägger ut något <3

Nu blir det lättare att slinka förbi en snabbis och checka läget. Tänker att jag får gå över dit en sväng imorgon och få en statusrapport.

Välkommen hem mamma!

Att vara “pigg” trots att man egentligen är så sjuk

Idag när vi kom till Huddinge så var det en pigg mamma som vi hittade på rummet. Hon hade varit iväg på hjärtröntgen på morgonen och sen hade det varit fullt upp.

Det bästa var att hon blivit av med i stort sett alla slangar utom droppet samt blivit av med katetern.
Tänk vad mycket friskare någon ser ut utan alla slangar och med andra kläder än en vit sjukhusrock.

När vi kom så var det lunchdags så mamma satte sig och åt sina pannkakor med grädde och lite sallad. Efter hon ätit sin mat och vi pratat en stund så gick jag ner och köpte lite fikabröd på pressbyrån och sen blev det fika i dagrummet. Mamma tog rullatorn och pinnade på hur fort som helst. Skönt att hon är på benen.

Här sitter vi och fikar, vem hade trott det för en vecka sedan.

Det är så kul att det går framåt även om vi vet att bakslag (biverkningar) med säkerhet kommer. Vi hade även möte med läkaren och han förklarade att mamma svarat bra på den behandling hon fått. Eftersom hon hade så dåliga värden när hon kom in förra måndagen (20/8) så kunde de inte köra igång cellgifter direkt, då hade hon fått för mycket slaggprodukter i kroppen och det hade med all säkerhet slagit ut njurar och lever. Istället fick hon rena sitt blod och då försvann det cancerceller från 150 ner till 50 (i något värde). Därefter satte de in cytostatika och den kuren tog slut om det var igår kväll eller imorse. Eftersom mamma är såpass “pigg” trots sin allvarliga sjukdom så sa läkaren att om det håller i sig och inget inträffar så kan hon ha turen att få permission över helgen och då får hon vara hemma. Rummet på hematologen har hon kvar. Sen får hon komma in på måndag och de kollar värden med mera men om inget alarmerande händer så finns möjligheten att hon får komma hem (bli utskriven) men ha hjälp av ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet). De kan hjälpa till med provtagning och hålla koll på henne samt de troliga blodtransfusioner som hon måste få, sen var det något annat hon säkert behövde påfyllning av (trombocyter?).

Det vore ju över förväntan om hon kan få vara hemma och få hjälp på plats. Ofta upplever jag att man känner sig piggare när man får vara i hemmamiljö.

Fast hon får den här möjligheten så är hon absolut inte frisk. Det måste gå ungefär 3 veckor nu och sen kan de ta ett nytt benmärgsprov och se hur statusen är på leukemin samt att de då vad jag förstått kan se vilken sort det är.

De pratade även om att stamcellstransplantation kan bli aktuell och att det är något de kommer börja kolla upp redan nu.