Förra sommaren/hösten var inte en rolig period för någon i familjen. Jag låg i separation, det var stressigt och mycket på jobbet men framförallt så drabbades mamma av akut lymfatisk leukemi och var stundtals riktigt jäkla dålig. Efter fyra eller om det var fem cellgiftsbehandlingar så var cancern borta och vi kunde andas ut…. för en stund.
Nu i april/maj så fick mamma höra att proverna var på väg uppåt igen, cancern var inte tillbaka men på gång. Ganska så omgående så bokades det in ny cellgiftsbehandling. 17 maj var det dags att åka in och få behandling igen, den här gången med nytt cellgift. Det blev nästan en vecka med behandling innan mamma fick komma hem. Sen blev hon hemma i tre dagar innan feber och infektion slog till igen. Nu har det nästan gått två veckor och mamma har haft feber hela tiden. Dessutom så ramlade hon och slog i huvudet (igen) och fick två små mindre blödningar. Det känns som en repris av förra året.
Dessutom, just när håret äntligen vuxit ut och till och med hunnit klippas en gång så var det dags att tappa allt igen. Rätt passande att Felix ville att vi skulle läsa “Skalle-Per” häromkvällen. Skalle-Per boken är en bok om en pappa som får leukemi, den fick vi förra året när mamma var på sjukhus.
Men nu till det sköna. Idag får mamma äntligen åka hem igen. Blir i alla fall lite vila innan nästa behandling drar igång direkt efter midsommar. Blir nog en tuff sommar/höst återigen. Tanken vad jag förstår är också att det kommer bli en stamcellstransplantation, och de är också vad man läser sig till rätt så tuffa.
