Akuten på Huddinge
Efter att mamma varit dålig i två dagar och knappt inte varit ur sängen så var det bara att inse att det funkar inte att hon är hemma. Idag har hon druckit kanske 10 zippar vatten och inte ätit något alls. Lördagens intag av vätska och mat var också minimalt och hon orkade bara vara uppe ca 1,5 timme på kvällen.
Vi beslutade att vi måste prata med ASIH och se till att få in mamma på sjukhuset. Efter att jag pratat med dem och de konsulterat sin läkare så fick jag ringa 112 som valde att skicka en liggande sjuktransport. Jag åkte med mamma in till Huddinge akuten där hon direkt fick komma in på eget rum.
Såhär som mamma varit dessa två dagar vill vi helst inte se henne igen…. sovandes och vill inte prata, inte äta, inte dricka.
Mamma som knappt inte pratat på hela dagen var fortsatt tyst och var rätt svår att få kontakt med. Jag satt mest och strök hennes panna och hand. Jag fick dra hela storyn för en sköterska om vad som hänt och sedan även för en läkare. De tog prover och medan vi inväntade provsvaren så gick jag upp för att köpa lite kaffe och möta upp Johan och pappa. Jag var kanske borta i 20 minuter och när vi kom ner var mamma borta. Då visade det sig att de kört henne till röntgen och när hon kom tillbaks så bestämdes det att hon skulle in på ett akutrum för att ligga uppkopplad mot blodtrycksapparat. Slutligen hamnade hon i ett bås och då kom en ny läkare och sa att mamma fått en större blödning i skallen och att läget var kritiskt. Vi fick veta att de var tvungna att skicka henne till KS Solna och till neurologen för en akut skalloperation för att dränera bort blod. Sedan blev hon flyttad till stora akutrummet där hon fick ligga kvar ett tag medan beslut togs om hon skulle sövas på Huddinge eller när hon kom fram, till slut valde de att hon skulle sövas på plats på KS Solna. Tur i oturen att hon knappt druckit och inte ätit idag…. inga problem med sövning med andra ord.
Vi fick komma in och vara med mamma på akutrummet så jag berättade för henne vad som hänt och vad som skulle ske samt att vi fick säga hej då till henne. Allting kändes så “slutgiltigt” på något vis, det var väldigt känslosamt för oss allihopa.
Mamma drog iväg i ambulans med blåljus och vi åkte efter upp till Solna.
När vi väl hittat till R13 dit hon skulle så var mamma på ett rum där och då skulle hon duschas och fixas ordning inför operationen vilket innebar att vi fick komma in och träffa henne igen innan operationen. Blev lite konstigt att liksom säga hej då en gång till. Samtidigt så såg hon så mycket piggare ut när hon fått duscha.
Vad som kändes skönt var att en läkare ringt pappa och sagt att det kommer gå bra med operationen, detta lugnade oss lite även om vi inte vågade ta ut något i förskott. Visst, det kanske är en rutinoperation för läkarna men nu hade vi leukemin som kunde stöka till det.
Vi satt och väntade på sjukhuset ett tag men sen berättade en sköterska att vi lika gärna kunde åka hem och försöka sova. Operationen skulle ta ca 40 min och de skulle ringa oss när den var klar. Eftersom man behöver mycket vila efter operationen så skulle vi ändå inte kunna träffa mamma.
Vid 19-tiden så åkte vi hemåt och ungefär samtidigt måste mamma ha åkt ner till operation för nu vid 21.30 ringde Johan och sa att läkaren ringt och operationen hade gått jättebra. Mamma hade blivit väckt efter operationen (tror man var 1 timme på uppvak) och hon var redan mycket piggare. Vilken lättnad. Känns som man kommer sova gott inatt.