Jag mår skitbra

När man varit en nära döden upplevelse i tre dagar och sedan får göra en skalloperation och dränera bort blödningen, då blir man plötsligt en helt ny människa. Jag, Pappa och Johan konstaterade när vi lämnade mamma på sjukhuset att såhär pigg har hon inte varit på flera månader fast hon var sängliggande. Hon pratade, skrattade och skojade… hon var en helt ny människa om man jämför med senaste månaden. Givetvis var hon tvungen att skicka några meddelanden, ta några samtal från kompisar och gråta lite. Det är såklart känslosamt för mamma att prata med folk hon inte pratat med sen hon blev sjuk (eller som hon pratat med för ett tag sen). Det är bra för henne att få lätta lite på trycket tror jag. Att få gråta ut gör att man känner sig bättre efteråt tycker jag, skönt att lätta på jobbiga känslor.

Nu ikväll så har mamma fått sätta sig upp. Hon var nämligen tvungen att ligga  ner och inte lyfta huvudet i 24 timmar. Nu 20.30 så fick hon börja sitta upp så när jag nyss pratade med henne på messenger så drack hon kvällste, åt en macka och läste min blogg.

För er som kanske tycker att jag lägger ut mycket information och bilder om/med mamma så är det helt okej med henne. Jag behöver inte censurera något alls. För mamma blir detta också som en dagbok som hon kan kika tillbaks i. Sen exakt hur dålig hon varit och allt som hänt tänker jag inte skriva om här, en del saker är för privata men de vet mamma om då vi berättade om allt som hänt idag. För mamma är fredag-söndag innan operationen helt borta, innan det har hon koll men tre dagar när hon var så himla dålig är väck.

Nu känns det som mamma är på banan, nu skall hon bara klara av att ta sig fram för egen maskin så kommer hon strax hem, går det riktigt bra så kan det bli redan imorgon, men vi får se vad läkarna säger.

Jag spelade in en kort videosekvens med mamma för att skicka till min faster men vi valde även att dela det på min instagram @annakarlsson_75 samt på vår Facebook. Där berättar mamma att hon mår (citat) – skitbra efter operationen 🙂

Ambulansfärd och diagnos akut leukemi

Idag på förmiddagen så ringde min bror och sa att mamma var riktigt dålig så de skulle åka in till sjukhuset med henne. De skulle ringa efter ambulans då hon knappt var kontaktbar. I efterhand sa Johan att det var som att försöka handskas med ett riktigt fyllo, någon som inte förstår någonting….

Det var så att mamma ramlat på natten och skrikit så högt att pappa for ner och då låg hon i hallen och hade slagit i huvudet.

Pappa och Johan var med mamma på sjukhuset under några timmar men hon var inte alls kontaktbar eller pratbar. De lämnade henne där på eftermiddagen och åkte hem.

När jag kom från jobbet gick jag över till pappa och då ringde vi upp IVA på Södertälje där vi förstått att mamma låg. De lovade att låta en läkare ringa upp och efter någon timme så ringde läkaren pappa och berättade att mamma fått en blödning i skallen (förmodligen efter fallet) och att hon hade akut leukemi och skulle flyttas till Huddinge samma kväll.

Inga roliga nyheter alls. Pappa blev såklart chockad och jag fick ringa min bror, gå vägen förbi mormor samt att jag även gick förbi min faster och berättade. En väldigt tumultartad kväll för oss allihopa. Vi berättade för barnen och Melvin tog det så himla hårt, han bara grät och grät. När vi lugnat oss så gick jag över till pappa för att vara hos honom men han var så slut efter allting som hänt så han somnade faktiskt ganska fort och då smet jag hem igen och var med min familj.