I söndags kväll blev mamma opererad akut och i tisdags skrevs hon ut som en helt ny människa.

Man kan säga att det är lite av en berg och dalbana för alla inblandade.

Nu är hon i alla fall hemma och piggare än hon varit på många månader. Hon knallar runt och fnular lite, fixar kaffe när man kommer och har fått tillbaks aptiten.

Tur med vädret har hon också, härligt att komma hem till sol och värme så man kan sitta ute och njuta i solen.

När man varit en nära döden upplevelse i tre dagar och sedan får göra en skalloperation och dränera bort blödningen, då blir man plötsligt en helt ny människa. Jag, Pappa och Johan konstaterade när vi lämnade mamma på sjukhuset att såhär pigg har hon inte varit på flera månader fast hon var sängliggande. Hon pratade, skrattade och skojade… hon var en helt ny människa om man jämför med senaste månaden. Givetvis var hon tvungen att skicka några meddelanden, ta några samtal från kompisar och gråta lite. Det är såklart känslosamt för mamma att prata med folk hon inte pratat med sen hon blev sjuk (eller som hon pratat med för ett tag sen). Det är bra för henne att få lätta lite på trycket tror jag. Att få gråta ut gör att man känner sig bättre efteråt tycker jag, skönt att lätta på jobbiga känslor.

Nu ikväll så har mamma fått sätta sig upp. Hon var nämligen tvungen att ligga  ner och inte lyfta huvudet i 24 timmar. Nu 20.30 så fick hon börja sitta upp så när jag nyss pratade med henne på messenger så drack hon kvällste, åt en macka och läste min blogg.

För er som kanske tycker att jag lägger ut mycket information och bilder om/med mamma så är det helt okej med henne. Jag behöver inte censurera något alls. För mamma blir detta också som en dagbok som hon kan kika tillbaks i. Sen exakt hur dålig hon varit och allt som hänt tänker jag inte skriva om här, en del saker är för privata men de vet mamma om då vi berättade om allt som hänt idag. För mamma är fredag-söndag innan operationen helt borta, innan det har hon koll men tre dagar när hon var så himla dålig är väck.

Nu känns det som mamma är på banan, nu skall hon bara klara av att ta sig fram för egen maskin så kommer hon strax hem, går det riktigt bra så kan det bli redan imorgon, men vi får se vad läkarna säger.

Jag spelade in en kort videosekvens med mamma för att skicka till min faster men vi valde även att dela det på min instagram @annakarlsson_75 samt på vår Facebook. Där berättar mamma att hon mår (citat) – skitbra efter operationen 🙂


Akuten på Huddinge

Efter att mamma varit dålig i två dagar och knappt inte varit ur sängen så var det bara att inse att det funkar inte att hon är hemma. Idag har hon druckit kanske 10 zippar vatten och inte ätit något alls. Lördagens intag av vätska och mat var också minimalt och hon orkade bara vara uppe ca 1,5 timme på kvällen.

Vi beslutade att vi måste prata med ASIH och se till att få in mamma på sjukhuset. Efter att jag pratat med dem och de konsulterat sin läkare så fick jag ringa 112 som valde att skicka en liggande sjuktransport. Jag åkte med mamma in till Huddinge akuten där hon direkt fick komma in på eget rum.


Såhär som mamma varit dessa två dagar vill vi helst inte se henne igen…. sovandes och vill inte prata, inte äta, inte dricka.

Mamma som knappt inte pratat på hela dagen var fortsatt tyst och var rätt svår att få kontakt med. Jag satt mest och strök hennes panna och hand. Jag fick dra hela storyn för en sköterska om vad som hänt och sedan även för en läkare. De tog prover och medan vi inväntade provsvaren så gick jag upp för att köpa lite kaffe och möta upp Johan och pappa. Jag var kanske borta i 20 minuter och när vi kom ner var mamma borta. Då visade det sig att de kört henne till röntgen och när hon kom tillbaks så bestämdes det att hon skulle in på ett akutrum för att ligga uppkopplad mot blodtrycksapparat. Slutligen hamnade hon i ett bås och då kom en ny läkare och sa att mamma fått en större blödning i skallen och att läget var kritiskt. Vi fick veta att de var tvungna att skicka henne till KS Solna och till neurologen för en akut skalloperation för att dränera bort blod. Sedan blev hon flyttad till stora akutrummet där hon fick ligga kvar ett tag medan beslut togs om hon skulle sövas på Huddinge eller när hon kom fram, till slut valde de att hon skulle sövas på plats på KS Solna. Tur i oturen att hon knappt druckit och inte ätit idag…. inga problem med sövning med andra ord.

Vi fick komma in och vara med mamma på akutrummet så jag berättade för henne vad som hänt och vad som skulle ske samt att vi fick säga hej då till henne. Allting kändes så “slutgiltigt” på något vis, det var väldigt känslosamt för oss allihopa.

Mamma drog iväg i ambulans med blåljus och vi åkte efter upp till Solna.

När vi väl hittat till R13 dit hon skulle så var mamma på ett rum där och då skulle hon duschas och fixas ordning inför operationen vilket innebar att vi fick komma in och träffa henne igen innan operationen. Blev lite konstigt att liksom säga hej då en gång till. Samtidigt så såg hon så mycket piggare ut när hon fått duscha.

Vad som kändes skönt var att en läkare ringt pappa och sagt att det kommer gå bra med operationen, detta lugnade oss lite även om vi inte vågade ta ut något i förskott. Visst, det kanske är en rutinoperation för läkarna men nu hade vi leukemin som kunde stöka till det.

Vi satt och väntade på sjukhuset ett tag men sen berättade en sköterska att vi lika gärna kunde åka hem och försöka sova. Operationen skulle ta ca 40 min och de skulle ringa oss när den var klar. Eftersom man behöver mycket vila efter operationen så skulle vi ändå inte kunna träffa mamma.

Vid 19-tiden så åkte vi hemåt och ungefär samtidigt måste mamma ha åkt ner till operation för nu vid 21.30 ringde Johan och sa att läkaren ringt och operationen hade gått jättebra. Mamma hade blivit väckt efter operationen (tror man var 1 timme på uppvak) och hon var redan mycket piggare. Vilken lättnad. Känns som man kommer sova gott inatt.

Jag är inte något stort fan av matlagning men på senare tid har jag chockat mig själv och förmodligen familjen också. Senaste veckan har det blivit scampipasta, kycklingpasta och igår gjorde jag köttbullar och pannbiffar och mandelpotatismos.

Just att göra något annorlunda är faktiskt lite skoj. Har ni lättlagade recept och som dessutom går fort att laga så får ni gärna tipsa mig.

Igår kom mamma hem från sjukhuset och nu blir det hemsjukvård som gäller igen. Hoppas verkligen hon håller sig pigg nu. Jag vågar inte ta dit mina barn, känner att nu måste hon få tanka energi hemma och försöka få upp lite styrka i kroppen.

Jag hoppas vi håller oss friska i familjen för det känns trist om man inte skall våga hälsa på henne någonting. Jag var över där en sväng efter jobbet idag. Johan var också där när jag kom, var nog mest vi andra som pratade men mamma satt i alla fall med vid bordet. ASIH var där när jag kom och gav mamma antibiotika, det var en jättetrevlig tjej som förklarade för Hampus (mitt brorsbarn) vad det var hon gjorde. Tre gånger om dagen (eller dygnet) kommer de komma till mamma.

Nu har jag just nattat Melvin och snart blir det väl en sen middag här hemma för mig och Nicke.

Den här killen tycker nog att tiden går långsamt medan jag tycker att tiden inte räcker till. Det känns som de planer jag har aldrig hinns med, är alltid något annat som prioriteras upp eller gör att jag inte hinner.

Jag har massor att göra på jobbet men hinner inte alls med där just nu.

Mamma ligger på sjukhus men kommer eventuellt hem imorgon. Vill hinna träffa henne också vilket är svårt då barnen helst ska hållas undan….

Mitt i allt detta har Melvin träning 4 dagar i veckan (vardagar) varav Nicke måste skjutsa på två av dem. Felix har fotbollsskola på onsdagar… detta gör att jag inte kan stanna kvar och jobba i fatt… stressande det också.

Sen är det familjen som såklart vill bli prioriterade…

Det är det här som kallas livspusslet eller hur? 😅

Det här gör mig ledsen, SD är störst i lilla Vårdinge i valet till riksdagen. Det lär väl inte se bättre ut till kommunalvalet antar jag. De siffrorna ser man nog först imorgon.

Totalt 1 190 personer i distriktet röstade, vilket innebär ett valdeltagande på 81,6 procent. Förra valet röstade 83,1 procent av de röstberättigade. Siffrorna är preliminära men man ser ju åt vilket håll det barkar.

Lyxlunch för mamma idag. Hon var sugen på Big Mac så givetvis fixade vi det samt en jordgubbsmilkshake. Det slank ner utan problem (lunchen på sjukan var tydligen ingen hit).

Att mamma är sjuk stoppar inte henne från att få dispens att åka ner och rösta. Uppe på MAVA får hon inte ens lämna rummet pga infektionsrisken men att rösta är en mänsklig rättighet så det kunde de inte neka henne.

Efter röstningen åkte vi upp och fikade tillsammans innan det var dags att kapa mammas hår. Hon har börjat tappa håret och eftersom det var så långt blev det lite jobbigt.

Sedär, blev riktigt bra och mamma blev också nöjd.

Igår fick pappa och Johan köra in mamma till sjukhuset igen. Proverna hade visat att hon hade en infektion i kroppen. De fick åka till akuten och där blev mamma liggande i ett rum.

Här ligger mamma och vilar lite medan hon får antibiotika, dropp och en påse blod. Sedan skulle hon också få trombocyter.

Jag lovade att åka vägen förbi och hämta upp Johan med det slutade med att vi blev kvar hos mamma och höll henne sällskap. Jag, Johan och pappa tog kaffe och till mamma hade vi köpt vatten och lite olika drickyoghurtar/propud så hon skulle få lite i magen.

Pappa och Johan åkte hem vid 19.20 och jag stannade kvar och hjälpte mamma lite men drog mig hemåt vid 20-tiden. Mamma fick ligga kvar på akuten i väntan på plats på någon avdelning.

Idag ringde Johan och berättade att hon hamnat på MAVA, M81. Samma våning och ingång som hon låg på tidigare. Tyvärr har de bara besökstid från 14-20 medan när hon låg på MIMA så kunde man komma när man ville. Jag har precis pratat med henne i telefon och hon lät pigg och kände sig bättre. Inte lika darrig i benen utan nu kunde hon gå själv till toaletten etc. Det känns som blodet kanske gör nytta och vem vet, kanske även antibiotikan. Hon hade ätit bra och det hade varit (för henne) fullt upp hela dagen med äta frukost, provtagningar, lunch, mera besök av sköterskor och sen kom pappa och så middag. Nu skulle hon få blodplättar (trombocyter) och sen får vi hoppas hon får sova.

Jag ska försöka åka upp imorgon lördag och hälsa på henne och se hur hon mår. Hon nämnde att det kunde vara bra om jag tog med mig trimmern och en scarf….

Hon hade börjat tappa hår så efter att hon borstat håret såg det ut såhär i papperskorgen.

Idag var det att inställa sig på sjukhuset igen för mamma för att kolla hur läget var. Pratade med pappa på dagen och då väntade de på provsvar och nu ikväll fick jag sms av mamma att de var på väg hem och sen såg jag denna status.

Känns skönt att hon själv lägger ut något <3

Nu blir det lättare att slinka förbi en snabbis och checka läget. Tänker att jag får gå över dit en sväng imorgon och få en statusrapport.

Välkommen hem mamma!

Idag sov vi länge och sedan bar det av mot Södertälje för shopping av skor till Melvin.

Mitt mission var att köpa nytt duschmunstycke då vårt gick sönder mitt i min dusch… jäkla tur jag inte hann tvåla in mig och schamponera håret. Sen ville jag förbi några valstugor för att få mer information. Felix blev glad att det fanns ballonger 🎈🎈

Melvin och Nicke hann med att klippa sig också. Missade att ta bild men Melvin blev jättefin med rakat på sidorna och lite längre upptill. Vi hann med en fika också innan det blev kräftlunch hos mamma och pappa. Hela gänget samlades och åt tillsammans.

Jag upplevde mamma som ganska trött idag, inte alls som igår. Tror det tar ganska mycket på henne att vara hemma. Det blir mer liv och rörelse och vi har varit över lördag och söndag. På sjukhuset är allt mer inrutat och hon har mer tid att vila på.

Imorgon åker mamma tillbaks till sjukhuset och så får vi se hur det blir framöver, om hon blir kvar eller kan få vård hemma.

Södertälje i all ära men Huddinge sjukhus framstår mer och mer som så mycket bättre. Vi har ju erfarit en dålig överlämning från Södertälje till Huddinge vad gäller mamma (väsentlig information som inte vidarebefordrades bland annat). Sen den personal som jobbar dagligen med patienterna, vilket härligt gäng det varit på MIMA (M81) där mamma låg längst tid. På hematologen hann jag inte få någon direkt relation med personalen, men det beror såklart mycket på att där är det inte övervakning 24/7 som på MIMA.

Idag bestämde vi oss också för att åka upp till barnakuten då Melvin sen i oktober 2017 haft problem med sin mage. Vi var hos läkare i Södertälje i februari (eller om det var slutet på januari) då vi kände att det här blir inte bättre. Tyvärr har det inte gett något alls. Vi har varit där tre gånger, de har tagit prover men det enda vi fått att göra är att utesluta mjölkprodukter… det har inte hjälpt alls. Jo de har uteslutit gluten, det är väl det enda. Inget ont om läkarna, de har varit trevliga men det har liksom bara varit nya prover och inte lett till något, inget tal om remiss till barngastro på Huddinge…. nu tog vi saken i egna händer och åkte direkt till Huddinge för att förhoppningsvis skynda på saker lite.

Till och med Felix stod ut när vi väntade. Lekhäst och barnkanalen, kunde inte bli bättre.

När vi kom in på akuten så skrevs vi in och så fick vi gå över till barnakuten. Där fick vi snabbt ett rum och Melvin som skulle bli lite stucken fick bedövningssalva. Efter kanske 45 minuter kom en läkare som vi pratade med och som förstod att vi kände att inget hände. Hon var på vår bana och hade även förslag på hur vi går vidare. Sen kom en sköterska och stack Melvin lite för att ta lite prover. Han fick lite festis och sen fick vi ta en promenad i väntan på provsvaren. Efter lite pokemonjakt så gick vi tillbaks till väntrummet på akuten.

Efter att ha suttit där kanske 10 min så ringde läkaren och eftersom vi var på plats redan så kom hon och hämtade Nicke och Melvin så de kunde gå med och höra provsvar m.m.

Det hela gick rätt fort och när de kom tillbaks så berättade Nicke att hon jobbade på barngastro, precis det vår problematik handlar om. Nu kommer vi komma vidare och hon kommer höra av sig på måndag med en plan på hur vi gör nu. Äntligen någon som lyssnar och är på vår linje.

Heja Huddinge!

I helgen är mamma hemma på permission och vi hälsar på i omgångar så hon ska orka med.

Nu på förmiddagen hälsade jag och barnen på och även min mormor kom över.

Mysigt att hon är hemma men det blir annorlunda mot att vara på sjukhuset konstaterade vi. På sjukhuset äter man (om man inte vill hänga med andra) på sitt rum, det blir lite mer liv och rörelse hemma som tröttar ut.

For english version you can choose to translate the blog up in the right corner (google)

Idag när vi kom till Huddinge så var det en pigg mamma som vi hittade på rummet. Hon hade varit iväg på hjärtröntgen på morgonen och sen hade det varit fullt upp.

Det bästa var att hon blivit av med i stort sett alla slangar utom droppet samt blivit av med katetern.
Tänk vad mycket friskare någon ser ut utan alla slangar och med andra kläder än en vit sjukhusrock.

När vi kom så var det lunchdags så mamma satte sig och åt sina pannkakor med grädde och lite sallad. Efter hon ätit sin mat och vi pratat en stund så gick jag ner och köpte lite fikabröd på pressbyrån och sen blev det fika i dagrummet. Mamma tog rullatorn och pinnade på hur fort som helst. Skönt att hon är på benen.

Här sitter vi och fikar, vem hade trott det för en vecka sedan.

Det är så kul att det går framåt även om vi vet att bakslag (biverkningar) med säkerhet kommer. Vi hade även möte med läkaren och han förklarade att mamma svarat bra på den behandling hon fått. Eftersom hon hade så dåliga värden när hon kom in förra måndagen (20/8) så kunde de inte köra igång cellgifter direkt, då hade hon fått för mycket slaggprodukter i kroppen och det hade med all säkerhet slagit ut njurar och lever. Istället fick hon rena sitt blod och då försvann det cancerceller från 150 ner till 50 (i något värde). Därefter satte de in cytostatika och den kuren tog slut om det var igår kväll eller imorse. Eftersom mamma är såpass “pigg” trots sin allvarliga sjukdom så sa läkaren att om det håller i sig och inget inträffar så kan hon ha turen att få permission över helgen och då får hon vara hemma. Rummet på hematologen har hon kvar. Sen får hon komma in på måndag och de kollar värden med mera men om inget alarmerande händer så finns möjligheten att hon får komma hem (bli utskriven) men ha hjälp av ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet). De kan hjälpa till med provtagning och hålla koll på henne samt de troliga blodtransfusioner som hon måste få, sen var det något annat hon säkert behövde påfyllning av (trombocyter?).

Det vore ju över förväntan om hon kan få vara hemma och få hjälp på plats. Ofta upplever jag att man känner sig piggare när man får vara i hemmamiljö.

Fast hon får den här möjligheten så är hon absolut inte frisk. Det måste gå ungefär 3 veckor nu och sen kan de ta ett nytt benmärgsprov och se hur statusen är på leukemin samt att de då vad jag förstått kan se vilken sort det är.

De pratade även om att stamcellstransplantation kan bli aktuell och att det är något de kommer börja kolla upp redan nu.

Igår måndag så påbörjade vi vårt “möte” på snöskoter och ATV med en middag på Fjäderholmarnas krog. Vi var ett gäng på 15 personer som åt en trerättersmeny där. Maten var supergod och sällskapet trevligt.

Idag stod möte på agendan så klockan 9 var alla pigga och alerta och pepp på möte och information. Det är alltid kul med dessa möten då alla avdelningar berättar om det som de jobbar med och som berör ATV och snöskoter. Jag hade förberett en liten presentation med bilder på de annonser, posters och digitala paket som vi gjort och min chef presenterade detta samt statistik och lite annat smått och gott.

När mötet var slut så drog jag direkt till mamma. Var ju aldrig där igår men hörde att hon var pigg även då och hade fått rapporter om pigg mamma även idag.

För er som läser. Vad jag menar med pigg är inte att hon är på bättringsvägen utan det är att hon orkar prata med oss som besöker henne. Tidigare i veckan så har det handlat om att vi pratar i kanske genomsnitt 20-30 min med henne, sedan blir hon trött och vi låter henne vila ett tag (vi går och fikar) och sen så återkommer vi och kör ett nytt pass med prat.

Idag var hon riktigt pigg tyckte jag. Hon hade faktiskt tagit sig ut och gått med rullator om än på darriga ben. De hade fikat i dagrummet där det var musik och sång. När jag kom vid 16.40 så upplevde jag henne piggare än på hela veckan. Det var mer så att mamma också tog initiativ till att prata på ett annat sätt. Härligt. Vi är så glada när hon är såhär. Hon hade fått flytta ner på hematologen (från MIMA, medicinavdelning) och har eget rum där. Hon slipper syrgasen och det är lättare att vara rörlig när man inte är uppkopplad med massa olika mätare.

Vi pratade lite med en sköterska som sa att hon trodde det var sista cytostatikan för mamma nu ikväll. Sedan får hon vila lite. Det är nu man kan bli dålig (inte direkt) men inom några dagar. Infektioner och irriterade slemhinnor är sånt som man kan drabbas av och man kan bli riktigt dålig. Det är bara att hålla tummarna för att det inte drabbar mamma så himla hårt. Att hennes kropp på något sätt ändå är stark och håller det värsta borta.

*Inläggen som handlar om mamma saknar bilder. Jag har inte fotat något men kanske gör det framöver. Vill dock att det är okej med mamma. Kanske inte jättekul att vara på bild om man inte känner sig pigg.

 

 

Imorse blev det sovmorgon, skönt att få dra sig till efter nio, var ett tag sen man fick sova ut och senaste veckan har varit rätt tuff.

Blev lite kaffe hemma innan jag gick över till pappa. Barnen kom också över en stund medan jag och pappa drack en kopp kaffe. Sen fick barnen springa hem och vi åkte upp till mamma på sjukhuset.

Vi bestämde i bilen att vi skulle ta bort mammas livesända video från Facebook och istället lägga ut att hon är sjuk och att det är akut leukemi. Folk började undra när de såg videon. Lika bra att skriva som det är och att de kan kontakta mig om de vill veta mer.

Vi var uppe strax efter klockan 12 och när vi kom till mamma hade hon redan ätit lunch. Tydligen hade hon fått i sig 2 svampcrepes så det var bra. Även en vaniljshake slank ner medan vi var där.

Mamma var “pigg” idag med och pratade med oss, men det kändes som hon blev fortare trött så vi gick ner och satte oss i solen samt handlade lite kaffe. Vi vill absolut inte trötta ut henne så ibland blir det 15-20 min prat och sedan paus för att sedan orka med liknande pass igen.

Tanken var också att Johan med familj skulle komma upp men när vi skulle gå iväg en sväng kom en sköterska och sa att de skulle flytta in mamma på eget rum då hennes nivåer av vita blodkroppar nu var så låg att hon är extremt . Inga barn får komma med och hälsa på och vi andra måste känna oss helt friska för att åka dit.

Jag fick snabbt ringa Johan så de kunde vända hemåt istället.

Vi tog en paus med lite sol och frisk luft och när vi kom tillbaka höll de på att flytta mamma. Det är bara två platser bort och in i ett rum så det var nära och bra. Hon får ligga kvar på MIMA då det inte finns några lediga platser på hematologen.

Mamma fick flytta in i ett stort rum där hon faktiskt kan se ut genom fönstret (om det är blå himmel eller moln, mer än så ser hon nog inte) och där vi har gott om utrymme att röra oss kring henne säng. Dessutom hade hon en tv så nu kan hon ligga och lyssna eller titta på tv om hon orkar.

Nu kommer inte jag kunna åka upp förrän tidigast tisdag kväll men mer troligt onsdag, jag hoppas hon kommer vara fortsatt pigg trots att hon får cytostatika nu. Så länge mamma mår bra och är “pigg” så mår vi andra bra. Så fort hon mår dåligt så blir allt så tungt.

När jag och pappa kom hem läste jag igenom lite broschyrer som han fått och sen gick jag hem och förberedde middag ihop med Nicke. Lagom när det var klart så kom pappa över och åt spaghetti och köttfärssås hemma hos oss.

 

Lag Nord peppade för match mot Syd. Detta är en årlig match som alltid går av stapeln på Mölnbo IF dagen. Jag vet inte hur många år detta pågått men det är väldigt väldigt länge…  och det är alltid kul att titta på.

…och ser man på, Nord tog hem segern i år 🙂

Pappa och Johan var uppe hos mamma och hon var fortsatt pigg, eller pigg, hon är ju supersjuk men så länge hon orkar prata med oss och inte är förvirrad så är hon pigg för oss. De fick ta med henne ut i rullstol och det tyckte hon var jätteskönt. Det är inte vidare kul att vara fast i en sjukhussäng.

Jag, Nicke och barnen åkte upp efter alla fotbollsmatcher som varit och hon var pigg när vi kom upp också. Vi satt och pratade en stund och vi lät även Melvin vara själv med henne då han tar det hela så hårt.

Mamma hade råkat livesända en film från sjukhuset och det blev fullt med kommentarer på FB, vet inte hur vi gör med det. Tror hon tänkt ha telefonen som spegel men så råkat filma.

Det var skönt att åka upp en kortare stund också då jag vet att det blir längre när jag är där med pappa eller själv.

När vi åkte därifrån stannade vi för middag på en food court som låg nära sjukhuset, var inte världens bästa mat men skönt att ha det fixat. Felix somnade på vägen hem så det var bara för Nicke att bära upp honom.

Just nu är det lite paus här i bloggen. Det har hänt en massa saker som gör att livet satts lite på paus överlag. Jag kommer säkert skriva mer här inom kort men just nu är det så mycket andra tankar och känslor som far runt i kroppen så bloggen blir lidande.

Jag kommer förmodligen skriva här om vad som hänt men just nu känner jag för att ligga lite lågt. Ändrar det sig så trillar det säkert in några inlägg men vill inte lova något.

Idag var jag hemma från jobbet. Jag jobbade hemma på morgonen och vid 9-tiden gick jag över till pappa. Vi satt och pratade lite i väntan på Johan. Inger kom förbi också och pratade lite med oss.

Vi kom iväg så vi var uppe strax innan lunch och även idag var mamma pigg och orkade prata med oss. Vi försökte att även idag gå iväg så hon fick vila lite, det gäller att hon sparar på krafterna.

Nu har hon fått cytostatika sen i onsdags kväll, blodet är renat en gång och kanske är det därför hon mår bättre nu när cancern hålls lite i schack.

Vi får se, kan ju bli “varannan-dag-mående” också. Efter lunch och fika så gick vi in till mamma igen och satt och pratade. Vi lät även pappa vara lite själv med henne. Pappa och Johan stannade inte så jättelänge idag men jag blev kvar hos mamma då Nicke och barnen skulle komma upp.

Vi passade på att försök reda ut hennes hår med hjälp av balsamsprayen men det var inte det lättaste. Vi konstaterade att det kanske skulle gå lättare när hon väl duschat/tvättat håret. Så efter att ha kämpat ett tag gav vi upp och hon fick vila lite medan jag läste tidningen.

Idag lyckades hon faktiskt äta 2 pannkakor till sen lunch samt att hon drack en näringsdryck och 2 kalla shakes (vilket motsvarar en måltid ungefär). Det kändes som en bra dag.

När barnen kom var de blyga och vågade nästan inte prata direkt till sin mormor, men de var med ett tag innan de gick ner för att äta lite korv och då passade vi på att få mamma duschad och så bäddade de rent i sängen. När mamma kom ur duschen trodde jag att hon skulle vara helt slut men det var hon inte. Däremot såg hon så pigg och fräsch ut. Vi lät henne sitta kvar i duschstolen och så tog jag och en av sköterskorna varsin borste och gav oss på mammas hår. Det slutade med att vi fick klippa bort en liten liten hårboll men resten fick vi ordning på. Sen fick mamma en inbakad fläta så nu lär håret vara fint. Vi funderar dock på att klippa det lite kortare ändå för att det inte skall bli hårkokor igen.

När Nicke och barnen kom upp för att säga Hej då så satt mamma där och var pigg i huvudet och såg så himla fräsch ut… sen att hon var skittrött det visade hon inte. Jag hoppas dock hon somnade utan problem när vi gått. Härligt med en dag till då man kan prata och skoja med henne.

Idag så åkte jag till jobbet tidigt och rensade så gott jag kunde samt skickade in lite nödvändiga saker till olika tidningar. Stämde av lite inför avdelningsmötet nästa vecka med min chef samt en kollega.

Så fort jag var klar så drog jag iväg till mamma på Huddinge.

Jag hade inte ringt innan för att kolla status utan kände bara att jag ville dit. Och vilken skillnad det var idag mot igår. Hon var hur pigg som helst. Jag hjälpte henne att dricka då hon har en extremt jobbig syrgasmask, hon ville smaka latte av mig och vi pratade en hel del.

Vid lunchtid kom pappa och Johan för de hade varit iväg på banken för att ordna en fullmakt till pappa så han kan sköta räkningar och sådant medan mamma är på sjukhus (eller så länge hon är dålig).

Vi började med att äta lite lunch så mamma fick vila och därefter så försökte vi få henne att skriva på fullmakten. Det var lite klurigt för mamma att få till den där påskriften, inte för att det egentligen krävdes en namnteckning men hon försökte och kämpade men det var som att hon blockades (tydligen pga cytostatikan)… men till slut fick hon till en kråka och fullmakten bevittnades. Nu måste vi bara lära pappa hur allting funkar.

Mamma ville även att vi skulle försöka kamma hennes hår. Hon har inte orkat det på flera veckor och så när hon legat så mycket så har det blivit stora hårkokor som nästan är helt omöjliga att få ur. Till slut fick vi ge upp och jag gick till apoteket och köpte balsam spray som vi får försöka med. Annars blir det saxen för att rensa bort kokorna.

Det var så skönt att mamma var så pigg idag, vi behövde det efter gårdagen. Oliwer och Hampus kom upp med Karin så de fick träffa sin farmor igen och i piggt tillstånd. Vi blev kvar där till kvällen och vi var först hemma efter 18. Då gick jag hem och åt lite och sedan gick jag och Felix över till pappa och fikade med hela gänget. Melvin och Nicke var på fotbollsträning.

Tänk vad alla mår bättre när mamma är pigg. Hennes tillstånd påverkar oss alla så sjukt mycket.

Vi hade bestämt att barnen skulle få träffa mormor idag. Lika bra att de får komma upp nu innan alla höstsjukdomar slår till och så länge mamma förhoppningsvis är pigg och får ta emot besök av barnen.

Johan och pappa åkte upp innan oss och idag var mamma inte alls lika pigg men Johan pratade med sköterskorna och de tyckte ändå att vi kunde komma upp även om vi bara fick vara inne kortare stunder.

Väl uppe på Huddinge så höll de på med mamma när vi kom så vi fick vänta en stund innan vi fick gå in. Jag och Melvin gick in först och då höll de på med rening av mammas blod.

Det var lite obehagligt för hon låg som och sov i sin säng, men det var som en orolig sömn där hon rörde sig (som att det kröp i hennes kropp), hon gnydde och så emellanåt så öppnade hon ögonen. Fruktansvärt att se, jag trodde hon hade ont (fast det hade hon inte).

Hon verkade ändå när hon vaknade till förstå att vi var där för hon hälsade på alla barnbarnen, strök dem på kind/armar och hon var också väldigt berörd och man såg tårar i hennes ögon. På slutet så “piggnade” hon på sig såpass att hon orkade prata lite längre med pappa, men vi grät allihopa under tiden vi var där. Melvin var helt förstörd men var ändå inne flera gånger och sa till mormor att han älskade henne.

Felix tyckte det var otäckt med alla slangar men han var ändå framme och pratade med mormor och sa att han älskade henne och ville att hon skulle bli frisk.

Det var en pärs den här onsdagen. Jag stod och strök mamma över pannan och höll henne i handen. Jag ville inte lämna henne, speciellt inte när jag såg att hon grät. Nä fy, inte kul alls.

Till slut var vi ändå tvungna att lämna henne och då åkte vi alla till Järna och åt middag tillsammans. Det var hela Johans familj och så vår familj och pappa.

Väl hemma var jag helt slut men var tvungen att rapportera till mormor, sen var det bara att stupa i säng och slockna.

Idag så åkte jag och jobbade som vanligt medan Johan var ledig tillsammans med pappa. Under förmiddagen så försökte Johan hitta vilken avdelning mamma låg på och det var ett väldigt ringande för honom.

Jag jobbade undan och hade möten på förmiddagen och vid 14-tiden så åkte jag mot Huddinge Sjukhus för att möta upp pappa och Johan. Mamma låg på en avdelning som heter M81 Mima. Mima är något mitt emellan intensiven och en avdelning.

På Mima så är det övervakning dygnet runt av personalen och någon måste alltid sitta på plats. När vi kom upp så höll sköterskorna på med mamma men vi hörde direkt någon som sa “De där känner jag igen”. Det var så skönt att se att hon var pigg med tanke på vad jag väntat mig och hur hon varit dagen innan.

Mamma var såklart trött men hon pratade på en hel del och dessvärre hade hon glömt allt som hänt på måndagen vilket även innebar att överläkaren fick droppa nyheten för henne att hon hade akut leukemi.

I övrigt så var planen att hon skulle rena sitt blod på onsdagen samt att de skulle hålla koll på skallblödningen så den inte blir värre. Cellgifter i tablettform hade hon fått först den här morgonen.

Vi konstaterade att överlämningen från Södertälje inte var så bra. De hade inte talat om att mamma ramlat så Huddinge hade inte förstått det här med skallblödningen riktigt. Av oss fick de förklaringen. Vi talade även om att mamma hade infektion i munnen och när de kollade i hennes mun var det fullt av svamp så inte undra på hon hade besvär att äta och hade ont. Behandling skulle påbörjas.

Vi stannade ett litet tag och pratade med henne innan vi åkte hem. Vi samlades hemma hos pappa efteråt och pratade lite och drack kaffe. Skönt att ventilera lite.

Idag på förmiddagen så ringde min bror och sa att mamma var riktigt dålig så de skulle åka in till sjukhuset med henne. De skulle ringa efter ambulans då hon knappt var kontaktbar. I efterhand sa Johan att det var som att försöka handskas med ett riktigt fyllo, någon som inte förstår någonting….

Det var så att mamma ramlat på natten och skrikit så högt att pappa for ner och då låg hon i hallen och hade slagit i huvudet.

Pappa och Johan var med mamma på sjukhuset under några timmar men hon var inte alls kontaktbar eller pratbar. De lämnade henne där på eftermiddagen och åkte hem.

När jag kom från jobbet gick jag över till pappa och då ringde vi upp IVA på Södertälje där vi förstått att mamma låg. De lovade att låta en läkare ringa upp och efter någon timme så ringde läkaren pappa och berättade att mamma fått en blödning i skallen (förmodligen efter fallet) och att hon hade akut leukemi och skulle flyttas till Huddinge samma kväll.

Inga roliga nyheter alls. Pappa blev såklart chockad och jag fick ringa min bror, gå vägen förbi mormor samt att jag även gick förbi min faster och berättade. En väldigt tumultartad kväll för oss allihopa. Vi berättade för barnen och Melvin tog det så himla hårt, han bara grät och grät. När vi lugnat oss så gick jag över till pappa för att vara hos honom men han var så slut efter allting som hänt så han somnade faktiskt ganska fort och då smet jag hem igen och var med min familj.

Så var det dags igen. Nu är svinen tillbaks igen. För några år sedan sprang en grisjäkel ut framför vår bil och fick den skrotad (bara genom att vi träffade den vid ena framlyktan). Veckan efter körde någon på en 300 kg galt… sen har det varit lugnt men nu ikväll när vi varit och hämtat mat… tada, nu hänger de vid rakan mellan Vårdinge kyrka avfarten och Molstaberg.

Så ni som åker där, var försiktiga.



FÖLJ MIG PÅ TWITTER










Categories

Archives

Design by lilith.se