Ambulansfärd och diagnos akut leukemi

Idag på förmiddagen så ringde min bror och sa att mamma var riktigt dålig så de skulle åka in till sjukhuset med henne. De skulle ringa efter ambulans då hon knappt var kontaktbar. I efterhand sa Johan att det var som att försöka handskas med ett riktigt fyllo, någon som inte förstår någonting….

Det var så att mamma ramlat på natten och skrikit så högt att pappa for ner och då låg hon i hallen och hade slagit i huvudet.

Pappa och Johan var med mamma på sjukhuset under några timmar men hon var inte alls kontaktbar eller pratbar. De lämnade henne där på eftermiddagen och åkte hem.

När jag kom från jobbet gick jag över till pappa och då ringde vi upp IVA på Södertälje där vi förstått att mamma låg. De lovade att låta en läkare ringa upp och efter någon timme så ringde läkaren pappa och berättade att mamma fått en blödning i skallen (förmodligen efter fallet) och att hon hade akut leukemi och skulle flyttas till Huddinge samma kväll.

Inga roliga nyheter alls. Pappa blev såklart chockad och jag fick ringa min bror, gå vägen förbi mormor samt att jag även gick förbi min faster och berättade. En väldigt tumultartad kväll för oss allihopa. Vi berättade för barnen och Melvin tog det så himla hårt, han bara grät och grät. När vi lugnat oss så gick jag över till pappa för att vara hos honom men han var så slut efter allting som hänt så han somnade faktiskt ganska fort och då smet jag hem igen och var med min familj.