Såg att de sökte folk som ville skicka in sina berättelser om hur det var att få prematurbarn, jag övervägde inte ens tanken fast Melvin faktiskt är prematur om än inte så mycket. Nu såg jag att de fått in en berättelse, den familjen hade också en tillväxthämmad bebis men den lilla tjejen vägde bara 703 gram, 1 kg mindre än Melvin. Jag kan inte ens tänka mig hur liten hon måste varit. Den minsta bebisen på vår neonatal (Huddinge) var en kille på 1kg och han var liten.
När jag läste artikeln nämnde pappan en sak som jag också tänkte på och det var att det positiva var att han hade känt sig lika mycket värd i början, det kan jag förstå, jag antar att även den här tjejen fick sondmatas och då får ju pappan närheten till bebisen också, samt att man ligger mycket bröst mot bröst med bebisen för att den ska känna värme och i mammans fall för att hormonerna ska komma igång och producera bröstmjölk. En annan positiv sak för oss var att vi ju faktiskt fick tillfällig föräldrapenning båda två under hela tiden Melvin var inskriven på sjukhuset. I vårt fall blev det totalt 6 veckor även om Nicke jobbade 1 av dessa. Vi var ju bara på sjukhuset i 2 veckor men vi fick ju hemsjukvård under tiden Melvin var inskriven. Som jag förstått nu efteråt så är det här olika från landsting till landsting för våra kompisar som också fick en liten liten kille hade inte alls den här möjligheten. Vi sa till dem att söka det här men det gick inte igenom för pappan (vet ej hur det var för mamman). Nu var nog inte K inskriven lika länge som Melvin då han åt ordentligt och växte himla fort … men ändå.
Ni andra som fått prematurbarn, hur har ni upplevt det hela och fick ni båda tillfällig föräldrapenning?
Hejsan. Googlade prematurbarn och fick upp den här sidan. Min son vägde 692 gr och det var jättejobbigt, jag var hemma med tfp hela sjukhusvistelsen men min man jobbade mestadels. Jag tänkte vara fräck att fråga om någon vet riskerna att få ett prematur barn till? Min nya man och jag vill ha ett barn ihop men jag är livrädd för att det ska hända igen.
Ja absolut! Det är helt sjukt att det inte är så.
Tina: Man tycker ju att det borde finnas regler och att det skall gälla alla och inte vissa.
Överhuvudtaget är det ju jättemycket som görs helt olika även i samma stad, samma neo osv. Ganska godtyckligt!
Tina: Märkligt, alla verkar ha fått det utom de vi känner… eller alla, men de som kommenterat 🙂
Vi har haft tfp båda två så länge barnen var på sjukhus.
Lisen: Oj vad liten hon var….
Men oj, 703 gram det var inte mycket mer än min Maria som borde vägt ca 500. De vägde aldrig vad vi vet.
E: Kan förstå om det var skitjobbigt att vara själv kvar. Det verkar som de flesta har fått tfp, de jag tänker på låg inne på Eskilstuna lasarett (tror jag det var) kanske har de andra regler eller så stod de inte på sig.
Meh, min kommentar försvann. Vi fick också tfp under hela tiden sonen var inlagd trots att vi åkte hem med hemsjukvård efter 10 dgr. Däremot så fick vi inte plats på den avdelning på sös där man fick bo hela familjen i ett rum. Istället fick jag sova där det fanns en säng över (typ tom sal) när vi inte fick plats i övernattningsrum på vår avdelning och mannen fick åka hem – det var skitjobbigt.
Frida: Vi bodde ju också i samvårdsrum så Nicke och jag bodde ihop på sjukhuset nästan 2 veckor. Första 2 nätterna sov jag på Specialistmödravården. Tycker det är skönt att de har samvården.
Vi fick TFP båda två. Var inskrivna i drygt två veckor, hem på permis efter 10 dagar. Här i Uppsala har de en samvårdsavdelning, så vi bodde hela familjen på ett rum och skötte barnen mest själva. De var ju ungefär som Melvin, lite för tidigt födda, och Stella något tillväxthämmad. Men de lärde sig äta himla fort och gick upp i vikt bra, så därför behövde vi inte vara kvar så länge.
Terese: Lösenord är skickat via facebook
Isolde: Ni har precis samma historia som oss, fast vi var inskrivna ganska länge ända till bf dagen 5 juli (från 25 maj). Melvin mådde också bra hela tiden så vi var aldrig oroliga utan tyckte som ni att det givetvis varit skönare att vara hemma.
Jenny: Skönt för er! När jag tänker efter så hade jag givetvis kunnat klara det själv men det var så skönt att ha sambon hemma för avlastning och att vi båda fick lära känna Melvin ordentligt.
Ja vi fick iallafall TFP båda två under tiden Hugo var inskriven. Det fungerade jättebra!
Det var ungefär likadant för oss. Vi var 2,5 veckor på sjukhuset och sedan var Moa inskriven på sjukhuset i ytterligare 1,5 vecka medan vi var hemma, men åkte in på kontroller var 2-3 dag. Under hela den tiden fick vi båda tillfällig föräldrapenning. De skrev ett intyg åt oss på sjukhuset att vi båda behövdes i vården. Sen tog min man ut sina pappadagar efter det. Jag tyckte det var jättevärdefullt att vi fick så mycket tid tillsammans i början och att min man fick så mycket tid med Moa. När hon skulle matas ammade jag först och sedan sondmatade min man Moa med resten som hon inte orkade få i sig från mig. Eftersom Moa mådde så bra från början så var vi aldrig särskilt oroliga (förutom precis i början) så jag upplevde aldrig tiden på sjukhuset som särskilt jobbig. Jag tyckte det mest var mysigt även om man så klart hellre ville vara hemma.
En annan bra sak var att vi båda fick bo kvar på sjukhuset hela tiden. Jag har hört om många som fått prematurbarn som har varit tvungna att bo hemma. Det hade jag tyckt varit jobbigt.
Hej! Har ingen annan mail. Men vill du skicka lösenordet på Facebook? Eller det kanske är för riskabelt det? Annars kan vi ju vänta tills min mail funkar igen.