Vilken skräck

Åh vad jag tycker det är kul att läsa läsarkrönikorna på “Allt om barn” och den som jag läste idag var faktiskt rätt skrämmande. Tänk att det är såhär i vissa hem. Jag skulle bli tokig att umgås med någon som har barn som är såhär. Som krönikören skriver så är det ju inte barnens fel utan föräldrarna borde sagt ifrån redan från start. Jag vet allvarligt inte om jag skulle orka umgås med vänner som var såhär, man vill samtidigt inte klampa in och säga vad man tycker heller. Jobbig sits.

I övrigt har jag haft en dålig start på dagen, var trött och vaknade av att Melvin lekte (han sitter och pratar för sig själv), detta pågick nog mellan 7-7.30 men sen somnade jag till lite och han också. Vid 8.45 gick vi upp och sen var han arg i säkert 45 minuter. Ingenting gick som han ville och just idag när jag var trött så blev jag så less på honom också. Som tur var så tog Nicke med honom ut på en promenad nu så jag ska bara njuta av tystnaden så jag är på bra humör sen. Vi tänkte gå ut och leka lite sen när de kommer tillbaka, tog fram galonisarna och jackan som vi fått från min brors ex, de såg ut att passa bra nu.

Bra skrivet

Har läst den 3:e sommarkrönikan på Allt om barn och det var nog den som jag gillade bäst. Håller helt med henne om att det finns för mycket krav och måsten för dagens föräldrar, undra på att man känner sig tyngd ibland. Sen vill inte jag ge min son massa snabbmat men det hon vill komma fram till håller jag helt med om.

Så, över till något annat. Dagen har varit bra. Vi var och fikade på Hagstugan idag och det var billigt och gott. Fanns en hembakad kaka och sen färdiga kakor. Jag fyndade även duplo (den större varianten) för 35kr. Var en plastpåse som var fylld. Melvin gillade det skarpt, speciellt de bitar som var som skallror och en bil som var med.

Väl hemma så donade Nicke i trädgården, Melvin somnade och jag slöade på soffan. Sen grillade vi kyckling och lök som vi åt med klyftpotatis. Melvin har varit i säng en timme men jag tror han sitter och donar i sin säng, han gjorde det för en stund sen. Nicke har hunnit springa sin 1-mils sträcka och nu blir det fotboll, kaffe och lite vaniljglass.

Vart reser ni?

Läser på “Allt om barn” att de flesta barnfamiljer väljer att resa till Grekland, tätt följt av Mallorca och sen kom Turkiet. Många väljer nog att resa till ställen de varit på förut, speciellt när man har småbarn. Jag känner att om vi åker någonstans med Melvin så blir det till Side i Turkiet, det är vårt favoritställe och det känns som man har koll på saker och ting där. Detta gör det till att naturligt val för oss.

Vart skulle ni åka som första resa med barnen, eller ni som redan varit, vart var ni? Hur resonerade ni när ni valde resmål?

Se ut som alla andra – Operera barn med Downs syndrom

Läser på “Allt om barn” om en familj som fått en flicka med Downs Syndrom, undrar om det var den här familjen som var på löpsedeln igår. Där fick man uppfattningen att de ville operera barnet för att hon skulle se ut som alla andra, jag fick känslan av att det var för föräldrarnas skull. När man läser artikeln på Allt om barn så får höra att om dottern själv vill opereras någon dag så kommer de överväga att låta henne göra det, fast i stycket innan så lyser det igenom (tycker jag) att föräldrarna nog också vill att deras barn skall se ut som “alla andra”.

Vad tycker ni om att man ska operera barn med Downs syndrom så de ser ut som “andra barn”?

Jag kan förstå om barn/ungdomar själva vill bli opererade men på något vis tycker jag nog ändå att man inte ska operera barn (skönhetsoperera) utan de får vänta tills de blir äldre (myndiga) och då när de ansvarar för sig själva bestämma hur de vill göra. Sen är frågan om folk kommer behandlar en annorlunda om man har Downs och ser ut som de barn som har det eller om man ser “normal” ut och har Downs. Klurigt.