Stamcellstransplantation

Mamma ligger nu inlagd och får sin “döda benmärg” behandling. Hon åkte in igår och påbörjade behandlingen direkt. Imorgon skulle hon tydligen få kaninblod ?.

Än så länge mår hon bra, får se om det blir ändring imorgon.

28 augusti blir själva transplantationen. Donatorn är en 19-åring från Tyskland.

Efter transplantationen blir det isolering i minst 3-4 veckor (om allt går perfekt). Efter kl 18 och på helger får hon gå utanför sitt rum (ut i en park).

Detta och massa annat i livet gör att det känns lite tungt nu.

Cellgifter, feber och hårlös

Förra sommaren/hösten var inte en rolig period för någon i familjen. Jag låg i separation, det var stressigt och mycket på jobbet men framförallt så drabbades mamma av akut lymfatisk leukemi och var stundtals riktigt jäkla dålig. Efter fyra eller om det var fem cellgiftsbehandlingar så var cancern borta och vi kunde andas ut…. för en stund.

Nu i april/maj så fick mamma höra att proverna var på väg uppåt igen, cancern var inte tillbaka men på gång. Ganska så omgående så bokades det in ny cellgiftsbehandling. 17 maj var det dags att åka in och få behandling igen, den här gången med nytt cellgift. Det blev nästan en vecka med behandling innan mamma fick komma hem. Sen blev hon hemma i tre dagar innan feber och infektion slog till igen. Nu har det nästan gått två veckor och mamma har haft feber hela tiden. Dessutom så ramlade hon och slog i huvudet (igen) och fick två små mindre blödningar. Det känns som en repris av förra året.

Dessutom, just när håret äntligen vuxit ut och till och med hunnit klippas en gång så var det dags att tappa allt igen. Rätt passande att Felix ville att vi skulle läsa “Skalle-Per” häromkvällen. Skalle-Per boken är en bok om en pappa som får leukemi, den fick vi förra året när mamma var på sjukhus.

Men nu till det sköna. Idag får mamma äntligen åka hem igen. Blir i alla fall lite vila innan nästa behandling drar igång direkt efter midsommar. Blir nog en tuff sommar/höst återigen. Tanken vad jag förstår är också att det kommer bli en stamcellstransplantation, och de är också vad man läser sig till rätt så tuffa.

Att vara “pigg” trots att man egentligen är så sjuk

Idag när vi kom till Huddinge så var det en pigg mamma som vi hittade på rummet. Hon hade varit iväg på hjärtröntgen på morgonen och sen hade det varit fullt upp.

Det bästa var att hon blivit av med i stort sett alla slangar utom droppet samt blivit av med katetern.
Tänk vad mycket friskare någon ser ut utan alla slangar och med andra kläder än en vit sjukhusrock.

När vi kom så var det lunchdags så mamma satte sig och åt sina pannkakor med grädde och lite sallad. Efter hon ätit sin mat och vi pratat en stund så gick jag ner och köpte lite fikabröd på pressbyrån och sen blev det fika i dagrummet. Mamma tog rullatorn och pinnade på hur fort som helst. Skönt att hon är på benen.

Här sitter vi och fikar, vem hade trott det för en vecka sedan.

Det är så kul att det går framåt även om vi vet att bakslag (biverkningar) med säkerhet kommer. Vi hade även möte med läkaren och han förklarade att mamma svarat bra på den behandling hon fått. Eftersom hon hade så dåliga värden när hon kom in förra måndagen (20/8) så kunde de inte köra igång cellgifter direkt, då hade hon fått för mycket slaggprodukter i kroppen och det hade med all säkerhet slagit ut njurar och lever. Istället fick hon rena sitt blod och då försvann det cancerceller från 150 ner till 50 (i något värde). Därefter satte de in cytostatika och den kuren tog slut om det var igår kväll eller imorse. Eftersom mamma är såpass “pigg” trots sin allvarliga sjukdom så sa läkaren att om det håller i sig och inget inträffar så kan hon ha turen att få permission över helgen och då får hon vara hemma. Rummet på hematologen har hon kvar. Sen får hon komma in på måndag och de kollar värden med mera men om inget alarmerande händer så finns möjligheten att hon får komma hem (bli utskriven) men ha hjälp av ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet). De kan hjälpa till med provtagning och hålla koll på henne samt de troliga blodtransfusioner som hon måste få, sen var det något annat hon säkert behövde påfyllning av (trombocyter?).

Det vore ju över förväntan om hon kan få vara hemma och få hjälp på plats. Ofta upplever jag att man känner sig piggare när man får vara i hemmamiljö.

Fast hon får den här möjligheten så är hon absolut inte frisk. Det måste gå ungefär 3 veckor nu och sen kan de ta ett nytt benmärgsprov och se hur statusen är på leukemin samt att de då vad jag förstått kan se vilken sort det är.

De pratade även om att stamcellstransplantation kan bli aktuell och att det är något de kommer börja kolla upp redan nu.